I början av 1900-talet aktiverade sig många finländare för bildningens sak, med religiösa, politiska och obundna folkrörelser i bakgrunden. En sådan uppstod i Åbo 1917, när viljan att grunda ett kristet institut i sydvästra Finland föddes. Den 21 oktober 1917 hölls ett folkmöte som ledde till grundandet av Åbo Folkhögskola Ab. Projektet mötte dock motgångar och till slut beslutade styrelsen för Sydvästra Finlands kristna folkhögskola att grunda ett eget institut hösten 1925.
På grund av lokalbehovet förvärvade Åbo kristna folkhögskola redan den 12 januari 1926 ett eget hus på Sirkkalagatan 40. På hösten hann skolstyrelsen i sitt utlåtande avslå institutets statsbidrag och efter strider hölls institutets invigningsfest den 15 december 1926.
Institutet upplevde många faser under 1900-talet. Det anslöt sig bland annat under sin ledare Olavi Kares tid (1930–1960) till gruppen av väckelserörelse- eller körtti-institut och under vinterkriget den 12 januari 1940 förstörde en bomb institutets byggnad svårt. Dock redan samma höst tog institutet emot ett rekordantal studenter.
Utbildningsbehovet hos de stora årskullarna och samhällets snabba förändring efter kriget skapade ett behov av att omvärdera institutets framtid på nytt och modigt. År 1965 förvärvade institutet ett område på cirka 4,5 hektar från Åbo stad, från Prusi gård, intill Linnamäki. Planerna för det nya institutet blev klara 1971.
Byggplanen genomfördes av Pekka Pitkänens arkitektbyrå och byggnadsarbetena för den nya institutbyggnaden började i juni 1972. Byggnadsarbetena slutfördes hösten 1973 (taklagsfest 31.8 och invigning 9.12) tre månader senare än planerat. Pitkänens moderna arkitektur syns i platta tak, former samt i dialogen mellan betong, metall och starka färger. Vid tiden för färdigställandet var byggnaden mycket modern i sitt formspråk.





